Mimmie

 

Och så sitter jag här igen, 1 år senare.

Den här gången är himlen blå, men det är ändå nånting i april som gör att jag inte kan sluta tänka på brunbrända ben, glass i kvällssolen och cykelturer mitt i natten. Istället möts jag av en verklighet där jag köper medicin för pengar jag kunde lagt på annat, lättlagad gröt för att det är det enda jag orkar göra och kommer på mig själv med att längta tills nåt som ligger 53 dagar för långt bort.

 

Men ett jobb i en stad där allt finns har jag fått. Ett jobb där jag hjälper vingliga tanter med att ta på sig sockarna och matar gubbar som vill ha "2,5 droppar" kaffe efter maten. Tror jag kommer trivas.