Befinner mig i en sjukt konstig period i mitt liv där det känns som att allt antingen går i 0 eller 100.
Jag ligger hemma flera dagar i sträck och ser serie efter serie, har aldrig på mig något annat än pyjamas eller mjukisbyxor och minns inte sist jag bytte kläder - för att nästa dag kastas ut och jobba spontana arbetspass på fritids där jag får läsa sagor för barn som lutar huvudet mot ens axel, jobbar mördarpass på äldreboendet och åker buss och bil till andra städer bara över dagarna.
Jag lagar middagar av vad som finns i frysen och försöker packa ner saker jag inte använder i små påsar och skriver listor på vad som ska bäras upp på vinden. Det känns som att jag bor i en lägenhet som snart ska explodera utav flyttkaos, men jag antar att det är så det känns när man snart lånar ut sin lägenhet till någon annan i 3 månader och samtidigt flyttar in hos sin syster.
Började den här måndagen med att tänka att jag skulle ta tag i alla mina jobbiga måsten, men det slutade med att jag och Erik tog en spontan 5-timmars-roadtrip fram och tillbaks till hans mormor och morfar.
Nu sitter jag och pratar resor med Jenice i Skype och dricker årets första glöggkopp, SOM jag har längtat efter den.
Sometimes you have to jump first and build your wings on the way down.
Ska minnas vecka 45 som den konstigaste och händelserikaste veckorna det här året: har varit med om ett tröttsamt dokusåpa-drama på jobbet bland personalen, haft en "ledig" dag som slutade med att jag vikarierade i en förskoleklass och fritids och sist men inte minst så bokade vi en enkelbiljett till andra sidan jordklotet med avfärd om 73 dagar. Det är med skräckblandad förtjusning som jag inser att det är just såna här galenskaper man måste göra för att inse att man faktiskt lever, den här känslan av att man "går och väntar på att livet ska börja" (som man börjar känna efter studenten) är ju totalt bortblåst i alla fall.
För 2 veckor sedan bodde Jenice hos mig i 3 dagar. På lördagskvällen låg vi i soffan, åt popcorn och såg New Girl när jag helt plöstsligt säger "ska vi inte dra ut och dansa?".
Sagt och gjort, och så kom Erik och Linnéa över. Står fast vid att man alltid har roligast när det sker spontant, hade så grymt kul den kvällen!
Förra helgen vaknade jag upp i min systers lägenhet, gick in till stan och hängde på låset till Make Up Store som skulle sminka mig.
Skulle nämligen fira Linnéas 20-årsdag lite i förväg. Hade mest roligast på förfesten där jag fick träffa både nya och saknade människor.
Idag är min enda lediga dag den här veckan och jag vaknade upp i en solig lägenhet bredvid min man. Vi hade på oss pyjamasarna ända till kl 14 och låg i sängen och spontanköpte massa småsaker på eBay.
Nu ska jag snart kicka igång min fredagkväll med ett gäng tjejer och godis. Resten av helgen kommer jag spendera på jobbet men jag är återigen sjukt motiverad på att jobba såna här mördarhelger för jag vet att pengarna kommer gå åt till något roligt.
Denna lördag vaknar jag tidigt för bli sminkad på Make Up Store, kattvaktar en busig kattunge, äter pannkaka utan grädde (den är livsviktig), gör emojis-rebusar i brist på annat och längtar tills ikväll då det blir tacos och födelsedagsfest för Linnéa.
Autumn is falling from trees and the snow is up to our knees.
Imorse kom snön och som officiell vinterhatare så kan jag ju inte säga att jag var alltför glad för det. Men hösten 2013 har varit varm ända in i det sista så jag antar att man får vara nöjd.
Ikväll har jag stämt träff med Erik på Wayne's Coffee och imorgon kommer min brutta Jenice och hälsar på!
Igår kom några tjejer över till mig för att (egentligen bara) prata om vinterns planer men det hela slutade med att vi preliminärbokade ett boende på en ö utanför Thailand. Idag är det egentligen en sån fin fredag men jag har söndagsångest för att min helg bara kommer innehålla jobb. Men jag antar att det är nu jag måste komma ihåg anledningen till varför jag tar på mig såna här mardömshelger; för att jag ska kunna göra såna saker som att preliminärboka bungalows på en ö jag aldrig varit på.
Idag är en sån där dålig dag som man bara vill spola förbi. Spenderar alltså min lediga tisdag med att ha ångest över att jag inte pluggar till ett prov jag ska göra imorgon - känns precis som på gymnasiet.
En bättre sak är dock att jag köpt en dyr och stor resväska idag som helt plötsligt gör min vinterdröm verklig, det är liksom på riktigt nu.
Jag har hittills haft en ganska så perfekt fredag. Vaknade upp till strålande sol som jag tog till vara med en powerwalk, följt av en cykeltur till Erik där vi åt kanelbullar. Sedan blev det ynka 2 timmars jobb och nu sitter jag i en nystädad lägenhet och väntar på ett par killar och tjejer som ska se Idol och äta godis med mig för att sedan somna bredvid min kärlek.
Och det bästa av allt är att jag har en helt oplanerad helg framför mig.
Tusen miljoner i staden ser oss fast det är så mörkt.
När man kommer hem från en kväll på badhuset med kusinen, systern och hennes pojkvän och man äter en avokado och dricker en stor kopp te och man lyssnar på Maggios nya album och man inser att man faktiskt fick ett jobb och fortfarande klarar av att bo kvar så känns faktiskt allt väldigt bra. Hej oktober.
Our minds are troubled by the emptiness. Destroy the middle, it's a waste of time. From the perfect start to the finish line.
Hade en väldigt fin helg förra helgen då jag och Erik flyttade in i systers enorma lägenhet och var kattvakt till denna lill tös.
Idag är det fredag igen och den blir som vanligt en lugn helg i form av Idolmys med tjejerna, övernattning hos Erik och såklart lite jobb - mitt nya lugna liv som känns lite som en förberedelse inför det riktiga livet.
Jag hade en sån bra kväll i lördags. Jag, som aldrig brukar ha ron till att vara hemma själv på helgen, bestämde mig för att skona min magkatarr från en stressig kväll och istället poppa popcorn, köpa en stor påse godis och titta på en film som gick på tv:n. En riktigt bra kväll rakt igenom.
Idag har jag en välförtjänt "helg" eftersom den riktiga spenderades i princip bara på jobbet och jag ligger fortfarande i sängen utan planer. Aahhh.
När man använder Bloglovin så kan man "gilla" inlägg för att kunna gå tillbaka till dem senare. Jag tänkte att ni kunde få se lite bilder, texter och dikter som jag gillat ända sen 2010.
"in an effort to get people to look into each other’s eyes more, the government has decided to allot each person exactly one hundred and sixty-seven words, per day.
when the phone rings, i put it to my ear without saying hello. in the restaurant i point at chicken noodle soup. i am adjusting well to the new way.
late at night, i call my long- distance lover and proudly say: i only used fifty-nine today. i saved the rest for you.
when she doesn’t respond, i know she’s used up all her words, so i slowly whisper i love you, thirty-two and a third times. after that, we just sit on the line and listen to each other breathe."
"Min allra allra finaste ögonblick var i år,för 3 veckor sedan. Den overkliga fredagseftermiddagen på gymmet. Jag ser en kille i 25-års åldern falla omkull. Springer instinktivt dit. Han har ingen puls. HAN HAR INGEN PULS skriker jag. Hinner inte tänka men så plötsligt börjar jag göra hjärt- och lungräddning. Jag gör och gör. Mina ben skakar som ett rådjur. Men jag gör. Får efter en stund hjälp av en sjuksköterskestudent, 22 år – lika gammal som jag själv. Vi fortsätter. Och medan jag gör en kompression ser jag hur färgen i hans ansikte kommer tillbaka. Killen börjar harkla sig. Den här sekunden jag ser detta. Denna så fantastiskt overkliga sekunden. Världens bästa sekund i hela hela världen. Sen minns jag inte mer än att mitt hjärta liksom började så himla fort och jag bara skakade. Så kommer ambulans. Killen lämnar platsen.
Och 2 dagar efter händelsen under en föreläsning i skolan får jag ett samtal. Ett samtal och ett så himla fint brev från killens bror: Tack. Tack för att du räddade livet på min bror."
” 'It feels like I’m a teenager again' halvskrek han i mitt öra så högt att orden precis hördes genom There is a light that never goes out. ”Det är jag fortfarande” tänkte jag men sa inget."
"Mitt i allt arbetssökande och studerande, bland tomma plånböcker och vardagar som ibland bara flyter in i varandra, där den ständiga vuxenångesten ligger och flämtar runt hörnet och bidrar till oroliga nätter med knappt någon sömn. Mitt i allt detta så drar han mig hårt intill sig, omsluter mig helt med sina tatuerade, vackra armar och viskar: “jag brukar tänka, att om jag inte hade studerat media så hade jag aldrig träffat dig, och det är värt alla studielån i världen.”
Igår var det exakt en månad sen vi kom hem från Emmabodafestivalen, här kan ni se hur det såg där. Lite besviken på årets video dock för att den fångade inte riktigt den där pirrande känslan jag får i min mage när jag tänker på dom där dagarna.
Annars så jobbar jag över heltid den här veckan, dagdrömmer om ett par för dyra Nike-skor och tänker lite för mycket på framtiden.
Augusti fortsätter att imponera genom att ge oss högsommarvärme än fast löven börjar bli gula, men trots det så spenderas dagarna bara här hemma, hos syster som kattvakt eller på jobbet.
Ikväll ska jag och några andra tjejer försöka planera vintern 2013/2014 för då ska jag faktiskt ta tag i dessa resedrömmar.
En morfar i stearinljussken och en bryggfiskande kusin är vad jag fångade av helgen i stugan innan kameran fick slut batteri.
Resten av helgen gick åt till att lösa korsord, plocka blåbär, premiär-basta och kvällsdoppa sig i sjön för (antagligen) sista gången i år. En väldigt fin helg.
Här sitter jag nu i Ronjas lägenhet i väntan på att deras nya diskmaskin ska levereras och om några timmar påbörjar jag min 4 dagars arbetsvecka.
Efter en vecka som gått i snigelns fart så är det nu äntligen helg. Medan alla andra ska festa så ska jag läsa böcker, spela poker och äta kräftor med släkten på detta ställe ↑
Idag blev jag inringd till att jobba på avdelningen bredvid den jag brukar jobba på och väl där fick jag höra så fina ord av tanterna som bor där, älskar mitt jobb när de visar sån uppskattning.
Ikväll kommer tjejerna över till mig och imorgon ska jag träffa min efterlängtade syster ♥
