Sometimes you have to jump first and build your wings on the way down.

 
Ska minnas vecka 45 som den konstigaste och händelserikaste veckorna det här året:
har varit med om ett tröttsamt dokusåpa-drama på jobbet bland personalen, haft en "ledig" dag som slutade med att jag vikarierade i en förskoleklass och fritids och sist men inte minst så bokade vi en enkelbiljett till andra sidan jordklotet med avfärd om 73 dagar.
Det är med skräckblandad förtjusning som jag inser att det är just såna här galenskaper man måste göra för att inse att man faktiskt lever, den här känslan av att man "går och väntar på att livet ska börja" (som man börjar känna efter studenten) är ju totalt bortblåst i alla fall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0